lördag 30 juli 2016

Motherhood

Livet är så märkligt. Kom på efter ett par år sådär att jag faktiskt har en blogg. Och ja. Jag insåg att det finns så mkt jag vill säga här. Men jag vet inte var jag ska börja. Men jag tror ändå att jag börjar med det där lite märkliga som händer när man får barn. Plötsligt börjar folk försvinna. Plötsligt räknas man inte längre in i gemenskapen som tidigare var självklar. I vissa grupper och konstellationer alltså. Och så står man plötsligt där och fattar inte vad som hänt. Eller varför. Vi har ju inte ens varit särskilt låsta. Folk tror kanske man är det för att man får barn. Nä. Det är man inte egentligen. Man kanske måste anpassa sig lite bara. Eller mycket när barnen är yttepyttiga. Såklart. Men det kanske är svårt att förstå för En del. Men hur som helst. Det är inte något jag grubblar på nåt särskilt egentligen. Mer bara ett konstaterande att vissa vänner går. Andra består. Men visst undrar man ibland om man egentligen aldrig var omtyckt. Om folk o fä bara låtsats. En annan är ju liksom vän på riktigt. I olika nivåer förstås. Men ändå. Man försvinner ju inte bara ur folks liv utan förklaring. Eller jag gör inte det i alla fall. Och man försvinner ju inte bara för att man fått barn. Man är ju bara kanske inte fullt lika peppad på och förmögen till att hinka öl och dansa VARENDA helg. Man är kanske mer benägen att välja en god natts sömn under småbarnsåren än en mojito i nattvimlet. Kanske är det så och kanske får man då bara räkna med att vissa människor anser att du helt enkelt blivit för trist att hänga med. Det kan ju faktiskt vara precis så enkelt. Jag tror förresten. Att om den här bloggen får ett liv igen. Så kanske jag äntligen känner mig mogen för lite rättframhet. Alltså på riktigt. För egentligen är ju det här med att skriva en terapi för mig själv. För jag har ett behov att uttrycka mina tankar någonstans. Har egentligen inget behov av respons ens. Bara få ut det. Men OM jag nån gång skulle få respons så skulle det va kul. Så tänker jag. Och så tror jag att den här bloggen mest kommer handla om föräldraskap. Jag är liksom på något sätt i första hand mamma till två (!!!!!!) barn! Freja och Ellis. Mina mirakel. Ögonstenar och hjärtegull. Stjärnor på himlen. Att få känna den kärleken. WOW! Men så kanske det kommer handla om åsikter oxå. Ni (vilka ni?! Det här är en övergiven blogg haha) vet, jag har en del såna. Åsikter alltså. Jaja. Nu är det slutpladdrat. Vi får se när jag är tillbaka. Kanske tar det två år. Kanske en timme. Eller en dag. Vi (?) får se. God natt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tidigare inlägg