lördag 28 juni 2014

Den stora dagen

Idag ska vi fira att vi ÄNTLIGEN fått en dotter. Hon ska hyllas och hurras och bli "invigd" i sina vackra namn! Det är verkligen en milstolpe för oss, denna dag.   Så många känslor som plötsligt kommer över en nu. Hela vår resa tillsammans (min och Anders) ända fram hit. Till målet.  Så många dagar av skräck över att kanske aldrig få uppleva den kärleken och glädjen. Det är över. Detta är på riktigt. Vi ÄR faktiskt föräldrar åt en verklig liten dotter av vårt eget kött och blod. Det är så mycket mer än vad vi någonsin kunnat tro! 

Ända sedan jag var liten har jag (som säkert många andra flickor) sett mig själv som mamma en vacker dag. Sedan när det väl blev dags och det visade sig att vi inte har en enda chans att klara det på egen hand, då rycktes marken under fötterna på mig. Minst sagt. Av alla rädslors rädslor var det den värsta. Att bli utan barnet som man drömt om ett helt liv. Miljontals frågor som väcktes där man ifrågasatte hela sin existens, sitt förhållande och sitt liv. och så många dagar, veckor, månader och till slut år som var fyllda av skräck, ångest och sorg som sedan följde. Därtill hemska sprutor och behandlingar som man aldrig visste om de skulle lyckas. Och så misslyckanden. Gång på gång. 

Det är svårt att föreställa sig nu hur hemskt allting var och hur långt ned i sorg man befann sig. Hur man överlevde.

Men det fanns alltid en sak igenom alltihop och det var hoppet om att en dag få bli förälder. Drömmen om att en gång bli mamma.

Idag är en stor dag. Och vi ska fira som vi aldrig gjort förr.

Freja, du kan aldrig förstå hur mycket vi älskar dig och hur efterlängtad du är. Och när du en dag smäller igen dörren och skriker att du hatar oss då ska jag tacka högre makter för att jag får uppleva det med! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tidigare inlägg