torsdag 22 november 2012

Jävla handikappfanskap

Jag blir så jävla trött på det här! ÄNTLIGEN, skulle jag få spela badminton efter ett par veckors uppehåll och lathet. Taggad som få packar jag ihop Anders grejer och svidar själv om till träningsmundering. Ska hämta A vid tåget. Går ut till bilen. Kör fram till porten. Inser att bilen luktar konstigt och ryker och kylarvätskelampan lyser. Jahapp. Ställer bilen och jagar reda på ny bil. Alex och Matildas närmare bestämt. (Tack så hjärtligt)

Vi blir bara 10 minuter sena till badmintonbanan och kör igång direkt. Det dröjer väl sisådär 10 minuter till efter det och jag gör något slags hopp för att fånga bollen. BAAAM! PANG! Något small till i foten och den vek sig under mig och ovanpå den landade jag. Låg kvar på golvet en lång stund. Kvidande. Nu är den av tänkte jag. Jag som aldrig brutit något.

Åkte till akuten och åt hamburgare i väntrummet. Fick röntgas. Nu efter X antal timmar på akuten kunde man konstatera två saker.

1. Foten är inte bruten (skönt!)
2. Jag har stukat den rejält och ledbanden har tänjts ut extremt mycket (inte skönt!)

Eventuellt blandar de in ortopeden imorgon. Så nu hoppas jag på kryckor och som det känns lär jag göra det ett bra tag framöver.

Kan inte något bara gå underbart, fint, vackert och bra????? VAAAAAAA????!! Jävla idiotvärld.

1 kommentar:

  1. Hoppas att du mår bättre idag och att humöret stigit några grader :) Ibland känns allt motigt, jag vet men man lyckas alltid på någotvis hitta något positivt att hänga fast vid. Du har din man, ditt hus och alla era vänner/syskon och deras barn att hitta glädje hos och så har du ju oxå din "gamla" Svärmor KRAM

    SvaraRadera

Tidigare inlägg