fredag 14 september 2012

Intervjuångest

Ni vet den där ångesten som inträffar efter en intervju. Känns det bra eller känns det inte bra? Varför sa jag sådär? Varför sa jag INTE det där? Var jag för glad eller för exalterad? För stöddig eller för mesig? Gjorde jag verkligen mitt bästa? Gjorde jag mig själv rättvisa? Hur tolkade de mig? Fick de en rättvis bild? Etc etc etc etc.

Man slutar liksom aldrig och så oroar man sig hit eller dit fast man egentligen inte kan göra något alls åt saken. Man får en chans. Antingen gillar de dig eller inte. Antingen finns det någon annan som är bättre, eller så inte. En chans.

Ja, jag vill så gärna ha det där jobbet förstår ni. JAG vet att jag skulle tillföra massor och skulle själv tycka det var jättekul. Frågan är om DE känner likadant. Det får jag snällt vänta med att få reda på tills de fattat ett beslut om de vill se mer av mig eller ej. Om jag duger eller inte.
Något säger mig att jag denna gång var lite för stingslig. Överexalterad. Om man nu kan vara det i en sådant här sammanhang. Jag hoppas att jag fick fram vilken "maskin" jag är ändå när det kommer till att vara produktiv, effektiv och duktig på att jobba. Snabb och noggrann. Den perfekta arbetsmyran egentligen. Jag avskyr att göra något halvdant. Jag GÖR ingenting halvdant. Allt jag gör, det gör jag helhjärtat och jag är en killer-planner. Jag skriver en lista, betar av listan metodiskt och effektivt och de jobb som slängs på mig under tiden de vispar jag undan av bara farten utan att släppa på noggrannheten. Jag är BRA, riktigt bra på att planera och genomföra.

Det visade sig inte minst i samband med bröllopet. Minutiös planering resulterade i en perfekt dag utan egentligen några missöden alls. Allt flöt. Och självklart var detta tack vare alla medhjälpare också men till grund för deras arbete låg min extremt noggranna planering. Jag tycker det är KUL att planera. Och sedan se hur allt bara faller på plats, in i ledet, följer de fåror jag karvat ut i berget. Finns faktiskt få saker som är så tillfredsställande som det.

Det handlar väl lite om kontroll också för det är ju inte bara i jobbsammanhang som jag vill planera och styra. Det vill jag nog så långt det går. Men jag lär mig varje dag att vissa saker kan man inte kontrollera hur gärna man än vill. Så är det bara. Men det är något man får anpassa sig till efter hand. Man kan ju försöka tills man inser att det inte går. Man måste ju testa.

Jag säger inte att maten är äcklig förrän jag smakat på den och faktiskt tagit reda på om så var fallet.

Ja och med det sagt kan jag nu bara hålla tummarna för att allt som jag själv inte kan styra i detta läge väljer att falla på plats, till min egen fördel!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tidigare inlägg