tisdag 18 september 2012

Fan vad jag hatar när det blir såhär

Just nu. I denna stund så inser jag motvilligt hur gärna jag vill ha loads and loads med pengar. Det är så mycket jag vill ha. Så mycket jag skulle kunna köpa för pengar som skulle göra mig lycklig. Jo. Lycklig. Man kan köpa lycka. Om man redan har allt de där grundläggande som vänskap och kärlek. Och mat. Vatten.

Det är så jävla mycket jag vill ha. Men en miljon skulle räcka. Då skulle jag vara nöjd och glad. En miljon skulle räcka till allt jag vill och lite till. Både för mig själv och andra. Jag fattar inte att det existerar folk med tusentals miljoner. Som äter guldpläterade flingor till frukost. DET gör mig jävligt olycklig. Och då inte med anledning av min egen oerhört larviga fattigdom utan med anledning av att det finns miljoner barn och andra människor runt om i världen som lider. Som behöver alla pengar de kan få eftersom världens välbefinnande och leverne hänger på att man har pengar att köpa andras omtanke för.

Världen är så jävla fel. Så fel att jag inte ens kan skriva ett blogginlägg och gnälla på hur fattig jag känner mig. För jag skäms. Jag skäms över att ens bli lite besviken när jag inte kan köpa en ny kaffebryggare för tre tusen spänn. Eller ett durkslag för fem hundra.

Alltså. FATTAR NI VAD EN FEMHUNDRING KAN GÖRA FÖR EN ANNAN MÄNNISKA? ÄR VI PRECIS SJUKA I HUVUDET? HUR KAN VI RIMLIGEN MOTIVERA FOTBOLLSSPELARES/SKÅDESPELARES/ANDRA FOLKS MILJONLÖNER NÄR VÄRLDEN SER UT SÅHÄR?

Ibland vill jag bara spy på den här världen. Men imorgon kommer jag gnälla på något nytt helt jävla onödigt problem igen och blunda för verkligheten. Precis som alla andra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tidigare inlägg