onsdag 22 augusti 2012

Man kunde ju lika gärna varit död


Jag älskar livet. Detta trots all pina, pest och skit härnäst som det slänger över mig och andra. Det är konstigt hur man är funtad. Hur man ändå vill leva livet och komma framåt. Men det är väl just det. Att komma framåt. Hoppet om att det någonstans där framme går från mörker till ljus. Det är drivkraften.

Ibland tror man att man ska gå sönder. Bara explodera och försvinna från jordens yta när livet visar sig från sin absolut sämsta sida. Men man gör inte det. (Ja jo, vissa gör det tillslut men oftast så klarar man sig).

Mycket tror jag har att göra med att våra fantastiska hjärnor väljer att ta sig an lite åt gången. Den släpper in en brottare i taget, brottas färdigt med den - vinner och släpper sedan in nästa i ringen. Visst, man blir rätt så trött av alla brottningsmatcher och emellanåt brister man. Ut i gråt till exempel. Men man överlever. Och för det är jag tacksam. Man kunde ju lika gärna varit död.

En vän är alltid bra att ha!

... Eller två :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tidigare inlägg