torsdag 23 augusti 2012

Jag är en drömmare

Jag har insett att jag är en kvinna med många drömmar. Många som jag aldrig försöker uppnå också. En del har passerat, som att bli cirkusartist till exempel. Några släpper aldrig riktigt taget, som att bli skådespelerska till exempel. Och andra, mer realistiska, andrahandsalternativ finns där någonstans också, som till exempel att bli lärare och författare. Något att luta sig tillbaka på.

Hade jag varit lika vild och galen som mitt drömmande hjärta är så hade jag nog dragit till L.A och sett till att bli skådis men jag är lite för hemmakär. Familjen. Måste finnas nära. Jag gillar frihet men också trygghet. Jag är nog rätt så rörig. Eller engagerad kanske. Men kanske skulle mitt engagemang ge bättre utdelning om jag bara bestämde mig för en enda sak och sedan gav allt för att få det att fungera. Sluta fundera och bara göra. Jag är ju bra på att slänga mig ut i det okända. Beträda orörd mark.

Inget är ju omöjligt. ALLT är möjligt. Nästan. Om man är villig att arbeta.

Frågan är om man ska drömma stort eller om man ska ta vara på den drömmen som är lättare att uppnå (eller är den verkligen det?).. Drömmen om ett vanligt jobb man trivs med, några barn, en frisk och lycklig familj, goda vänner...

Om jag hade allt det kanske jag skulle känna hundra procent frid. Inte vara en rastlös själ som är på väg nånstans. Eller är jag en sån som alltid är på väg? Som alltid drömmer och vill mer? Och vore det så förfärligt? Kanske inte. Men jag vet att jag längtar efter den där friden. Att bara kunna sätta sig i sin fåtölj och andas. Landa. Njuta.

Den som lever får se...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tidigare inlägg