torsdag 16 augusti 2012

I huvudet på Fru Hedin

Jag tänkte att jag skulle försöka mig på det här med att blogga nu igen. Vet inte riktigt hur det kommer att gå. Det är ungefär som när jag skriver dagbok. Jag börjar, måste sammanfatta senaste året och tänker att nu ska jag skriva oftare. Sedan går det ett år till och samma sak händer igen.

Men det är svårt med bloggandet också. Ska man hänga ut alla sina känslor och därmed hela sig själv eller ska man blogga om tråkiga grejer som mat, smink, kläder och sånt? Egentligen kanske man bara vill blogga om hur mycket man hatar världen för tillfället. Men det kan man ju inte göra för då vill ju ingen läsa. Folk vill ha vackra, glada ting och lite skvaller på det. Kanske ett och ett annat kärleksproblem att gotta sig åt.

Och kärleksbekymmer har jag inga, men en hel del andra. Men de vill jag ju inte dela med mig av. Eller vill jag det? Kanske är det priset man får betala för att bekymret skall kännas mindre?
Skrivandet har ju alltid varit en slags terapi för mig och nu är väl inget undantag...
Jag kanske ska bjuda på det. På mig själv. Öppna upp. Ställa dörren lite på glänt i alla fall.

Ja, fan, jag har isolerat saker och ting länge nog nu tycker jag. Jag är trött på det.
Man ska väl få säga vad man känner, tycker och tänker? Annars blir man väl galen?!

Och jag tänker inte vara rädd längre för att andra, somliga och vissa ska ha inblick i mitt liv. Jag vill skriva och jag kan gott bjuda på en liten inblick i Fru Hedins huvud. En liten.

Så, med detta sagt - Välkommen till min nya blogg!

Fru Hedins huvud på väg till Fårö, Gotland.


1 kommentar:

  1. Kul med ny blogg! Har lagt in den i reader. Jag har funderat på samma saker som du när det gäller min blogg... Därför jag inte skrivit något på typ ett år nu... För jag vet inte heller vilken nivå man egentligen ska lägga skrivandet på. Inredning och roliga saker vi gjort, eller våga skriva om allt (eller en del av) det man tänker på? Vilket ju är ganska mycket! Och kan vara ganska skönt att skriva av sig. Det beror ju också på vem man skriver för. Bara för sig själv som en dagbok, för sina vänner och familj som man inte träffar så ofta, eller för alla möjliga som man både känner och inte. Det är ju de som verkligen är ärliga med sina innersta tankar och känslor vars bloggar ofta uppskattas av många. Oj vad långt det här blev haha! =) Kram

    SvaraRadera

Tidigare inlägg